Jag har några frågor till henne som kan hjälpa mig minnas
vad hände när jag gjorde skolmognadstestet 1969 ... Och jag inte fick börja vanliga skolan ...
märkte nånsin mina föräldrar att jag var mobbad
hur var jag som barn i deras ögon
våra bilder är inte lika och tillsammans bildar dom en helhet - en pusselbit - i varför jag blev den jag blev...
det är ren nyfikenhet eftersom jag alltid varit en betraktare - utomstående- tänkare- dramatiker- melankolisk- glad- skrattande- för empatisk - kämpe - stridande-surviver - impulsiv- rastlös- overksam- handlingskraftig - görare - känslomänniska - pejlare - förändringsbenägen - lösningsfokuserad med flyktbenägenhet och numer tillitsfull och mer trygg och mindre olycklig och istället fysiskt skitskick ... :)... Frenetiskt monoton träning och disciplin förärar mig styrka mentalt och fysiskt -men det går alltid mellan ytterligheter och i cykler - min cykel ska tampas en gång till med den här diagnosen som inte fanninpå 60 talet och kanske inte finns nu heller ... Men jag är inte som andra... Mina tjejer upplever sig inte som andra ... Och inte gör det något - vi gör bara än annan resa för att lära oss leva :)
så tydligt tydligt extra tydligt detta blir i resan med min sambo och mitt extradotter med ADHD... Han kan sägas vara det bästa val jag gjort - vi är olika och jättelika och alldeles alldeles över för varann för det var meningen :)
övertydlig verbal kommunikation och så respektfull och tillåtande klimat gör mig lycklig och ibland dödstrött :)
oups ett väldigt långt inlägg :) natti