Lyckan och glädjen att få prata med mina två äldsta döttrar justnuilivetstundfördem <3 och sen ... sen lessenheten och oron för begravningen på fredag av min svärmor...lessen för Lars skull..för Gretas skull och för Farfarns skull ... och oron för hur det går då...
Hans mamma hade Ahlzaimers och när jag träffade henne för tre år sen var hon redan riktigt sjuk och grammofonskivan var kort - jag hann aldrig träffa den "riktiga" farmorn - därför kände jag henne inte så jag är lessen för min familjs skull helt enkelt
Näe det är inte enkelt
allt är komplicerat med känslor
som att Lars försöker låta bli och vara lessen som nån sorts omsorg om mig ...och det gör mig förvirrad ,, när jag vill trösta om han behöver...så har vi varannan vecka Lilltjoppan som nu gråter hos mamma för farmor och som vi inte träffar förrän i kapellet ...
på fredag..hur ska det gå?
I alltihopa börjar minnen dyka upp om när min mormor ...min farmor och min farfar dog...hur lessen jag var - hur sorgligt när man loosar dem...hur allt bleknar över tid och man har dem med sig i hjärtat ...och farbror Lennart som inte ens var gammal...att inte kunna åka till begravningen ..men sitta på hans hus trappa sommaren efter coh gråta ...sorgetårar och glädjetårar för han var en underbar farbror...
Så nära är sorg och glädje i hjärtat över tid -bra och minnas idag när jag gruvar mig för fredag...
Min älskling och hans dotter kommer gråta av sorg och minnas med glädjetårar över tid ...
